Lyssna på pukvete
Pukvete
Melampyrum arvense
Pukvete är en arkeofyt, en urgammal kulturväxt som antagligen spridit sig till Finland med spannmål. Den växer här på dess utbrednings nordligaste kant, och har etablerade populationer enbart i Åbolands skärgård, särskilt på Själö där artens tätaste bestånd växer. Förr var den ett besvärligt åkerogräs, men försvann från åkrarna när sätten att bruka jord förandrades. Själva namnet pukvete visar hur vanlig arten var, och hur besvärlig den upplevdes vara (puk = ond ande). Numera har pukvete förändrats från ögräs till svag konkurrent som är starkt hotad och skyddad i hela Finland. Den trivs på torra hällmarksängar och vid vägkanten och stigar. Den globala uppvärmningen och återställningen av traditionella biotoper, såsom torrängar, kan tillåta pukvetet att sprida sig norrut. Pukvetets frön sprids av myror, vars färdvägar på Själö går bredvid pukvetets bestånd.
Bildkonstnär Kalle Hamm
Hällmarksäng
Det markerade området är en del av Åbo universitets och Forststyrelsens fleråriga växtkartering, vars syfte är att utvidga kunskapen om artsamhället som växer på Själös torrängar samt populationstätheten av de utrotningshotade arterna. Torrängsväxter är krävande vad beträffar växtförhållanden: de växer på hällmark eller sandig jord, behöver rikligt med ljus och tål konkurrens dåligt. Området är särskilt känsligt för torka och slitning, och därför kontrolleras de hotade arternas populationsstorlek årligen. Själös hällmarksäng är också en del av öns mellersta delars kulturlandskap, där människans påverkan fortfarande syns. Tradionella sätt att bruka landet har under århundraden skapat ett unikt men krävande artsamhälle. Betesdjuren på ön sköter en viktig naturskyddsuppgift genom att se till att växtligheten hålls kort och därmed hindra att denna värdefulla kulturmiljö utvecklas till skog.
Biolog Jasmin Inkinen, Skärgårdshavets forskningsinstitut, Åbo Universitet
