Lyssna på brudbröd
Brudbröd
Filipendula vulgaris
Brudbröd härstammar från Eurasiska stäppen. I Finland är det en antropokor arkeofyt, vars utbredning främst begränsas till Sydvästra och Södra Finland, och Tavastland. Utbredningen följer tämligen exakt bronsålders- och järnåldersbosättningen, och artens stora bestånd finns ofta vid förhistoriska bosättningar. Brudbröd anses därför vara en indikatorart för metallåldersbosättning. Den växer vid kalkrika torra renar, bankar, torrängar, ängssluttningar och hällar. De långsmala knölarna har åtminstone på vikingatiden ätits av människor. De uppskattas även av svin. På Själö växer brudbröd på hällmarksängen vid vägen från förbindelsebryggan till Fogdeby. Inga arkeologiska utgrävningar har gjorts på växtplatsen, men området har troligtvis varit bebodd under metallåldern.
Bildkonstnär Kalle Hamm
Förhistoriska bosättningar
Brudbröd är en växt från Eurasiska stäppen, och växer på dess utbrednings norra gräns i Finland. Det är tydligt en arkeofyt som förts hit av människan, en dåtida “främmande art”. De första århundradena e. Kr. röjde befolkningen i Södra Finland åstränder för bete och jordbruk. Detta tillåt så kallade stäppväxter att spridas; till dem tillhör växter såsom brudbröd och harklöver som lämnat kvar efter stäppfasen som följde istidens slut.
Det öppna landskapet som skapades omkring järnålderns bosättningar hjälpte dessa växter etablera sig i Finland. Brudbrödet växer nästan enbart vid brons- och järnålderns bosättningar i Sydvästra Finland. Växten har hjälpt arkeologer hitta dåtida bosättningar. Brudbrödets knölar har hittats i järnålderns gravar och vid bosättningarna – de har använts som föda för både djur och människor. De samlades som nödföda för människor ännu på 1800-talet. Knölarna är beska, men får en mild nötaktig smak när de hettas upp.
Knölarna kan behålla sin grobarhet i tiotals år under jorden. Även frönas grobarhet har visat sig vara bra i experiment. Växten förblev vid samma öppna växtplatser. Bara människan spred växten längre bort. Frigående husdjur gödslade växterna vilket gynnade knölskörden. I odlingsexperiment växte knölar som fått kvävegödsel tiotals gånger större, och deras stärkelseinnehåll närmade sig potatisens. Knölarna hade därmed ett gott näringsvärde. Växtens närvaro på samma växtplats i flera århundraden är en tydlig indikator på järn- och bronsålderns bosättningar.
Brudbrödets knölar har även använts som läkemedel. Rötterna och skotten innehåller tanniner och salicylsyra. Dessa orsakar knölarnas beska smak. Medikamenter gjorda av rötterna, blommorna och bladen har bland annat använts för att läka reumatism och gikt. I Ryssland lär brudbrödets knölar ha använts för att läka tumörer och cancer. Professor i medicin vid Kungliga Akademien i Åbo Elias Tillandz använde namnet ”Filipendula saxifraga rubra” för brudbröd i sin lista av växter i Åbo och dess omgivning 1683.
På Själö växer brudbröd på hällmarksängen bredvid vägen från förbindelsebryggan, nära den gamla bastun. Även denna växtplats har minskat i storlek de senaste årtiondena. En annan små växtplats vid vägen till Vaarama villa har helt försvunnit. Brudbrödets växtplatser har numera radikalt minskat, eftersom betande kor närmast försvunnit och de öppna växtplatserna förskogats. Så har även skett på Själö.
Docent Terttu Lempiäinen, Herbariet vid Åbo Universitet
